mycket som händer
*ny blogg
*ny sjukdom
*nytt universitet
*ny stad
*nya människor
*nytt utseende
*nytt liv
Hej hej!
Jag har haft fibro i ca 2,5 år nu, antagligen på gång längre innan jag sökte hjälp. Det är mycket som snurrar i skallen på en från början, men det allra viktigaste att tänka på är att livet absolut inte är slut!! Det gäller att hitta balans med vad man orkar, den medicin man behöver osv. Själv har jag lagt av med all vanlig medicin (tar dexofen i extremfall bara) och kör enbart på Fortodol S, som är ett naturläkemedel. Jag fick mina besvär "på riktigt" efter graviditet/förlossning, antagligen det som triggade igång det. Visst har det varit jobbigt att ha småbarn när man har fibro, men det funkar. Jag ser fibron som ett syskon som sonen får dela mig med. :o) En till graviditet kan göra det värre, men även bättre. Det finns inga belägg för det ena eller det andra vad jag har kunnat hitta. Men det hindrar inte mig från att vilja våga en gång till... :o) Ursäkta ett långt svar, men jag vet ju hur det känns i skallen i början! Jag svarar gärna på fler frågor om du undrar mer. Kram //AnnaLena
Det med ärftlighet har jag dålig pejl på. Fibro är en så svårgripbar sak, egentligen mer ett syndrom än en sjukdom. Alla har olika symtom i olika grad. Finns ganska bra info att hitta på nätet, fast det sägs lite olika.
